21:02:49
Jag önskar att jag kunde berätta
Det finns något jag så gärna skulle vilja berätta från hjärtat. Eller egentligen vill jag inte berätta det. Åtminstone inte behöva berätta det.
Ni som känner mig, ni vet min historia. Ni vet att jag är sjuk, har varit sjukare, åker till sjukhuset ibland. Har en jobbig våg jag måste ha med, som jag skäma över varje gång jag måste ta upp den.
Men jag berättar nästan aldrig för någon om hur det verkligen verkligen känns inombords. Jag tror att jag blivit ganska bra på att dölja och tänka bort, när jag inte är ensam. Det komemr när jag är själv istället. Det är nog bara 2 stycken som känner mig så bra, att de vet, åtminstone vet ganska mycket, av hur jag känner.
Jag tänker inte ljuga i detta inlägg, då vore det inte ens någon mening med atts kriva det, slöseri med tid helt enkelt. Jag kan fortfarande må fruktansvärt dåligt. Jag kan fortfarande hitta en flicka med röda ögon, mascara på kinden gråtandes på badrummet stirrandes i spegeln. Ibland gråter hon så mycket att hon knappt kan andas. Skulle någon som inte kände mig tillräckligt, hitta mig i det skickat skulle han elelr hon säkert få panik och tro att, ja jag vet inte vad.
Men jag tror att jag måste göra så. Det känns bara så konstigt. Du tappar verklighetsuppfattning, tid och rum existerar inte. Du är bara inne i din egna bubbla. Tills du lyckas ta dig ut, och samla ihop delar av dig själv, limma ihop dig och försöka gå vidare. Jag gråter ofta en liten eller stor skvätt varje dag.
JAg har hjärnspöken. Sen jag flyttade till ett eget ställe, har de blivit så starka. Nu är det JAG, och bara JAG som måste stå emot alla spöken på egen hand. Göra saker jag kanske absolut inte vill eller inte vågar egentligen inte vill alls. Jag önskar att jag kunde berätta just precis hur svårt det är. Hur jäcla äcklig jag ofta känner mig, hur ledsen jag är, bara berätta hur jag tänker, allra längst inne. Men det går knappt. Orden fastnar med gråten i halsen. Och till slut är det bara gråten som kommer upp till ytan.
Ni skulle bara veta hur mycket jag vill vara som ni. Bara vara, slippa tänka på allt jag tänker på. Jag önskar mig tankefrid. Slippa alla jävliga monster, som jag har med mig hela tiden.
Det går knappt en timme utan att jag får en jobbig tanke. Men som sagt, jag har nog till slut blivit ganska bra på att dölja dem.
En dag, då ska jag bli frisk. Bli en bra kompis. Jag hoppas ni står ut med mig under tiden.
Jag vill bara att ni ska veta.
<3
Tessan
Jag blir oerhört rörd av dina ord. Tänker skicka lite kärlek och säga att jag ser framemot att få träffa dig och resten av gänget om en vecka! Take care så ses vi snart <3
Tiffany
Kärlek till dig gumman <3
Stina
Önskar att jag kunde visa att jag förstår... Finns här, om det hjälper! filmkväll med enchanted (eller hur det nu stavas) när jag flyttar ner igen? <3 och en kram. nej förresten, många kramar. !
Emelie
Tack för att du delar med dig av dig själv.
Alla har vi något som vi vill dölja. En stor börda som vi bär på. Ingens liv är perfekt hur mycket vi än försöker att sätta upp fasader för att dölja det fula, det obehagliga, skammen eller vad det nu kan vara. en fasad är bara det, En fasad!!! Jag vet inte hur mycket du vet om mitt sista skolår på tibble men det var deffenitivt inte lätt. Jag kunde vakna upp och sätta mig paralyserad medans hela kroppen skakade. Så även om jag inte kan säga att jag går, eller har gått, igenom samma saker som du så vet jag ändå av egen erfarenhet att det är skönt att veta att någon finns där för en. Även om du aldrig skulle ta emot min hjälp så vet ändå att du har allt mig stöd. behöver du nån att bara lasta över allt på eller nån att hålla dig sysselsatt med annat så är det bara att höra av dig till mig. <3 jag älskar dig värkligen villkorslöst och önskar dig all den lycka du kan få.
