Kylan

Jag hatar kylan. Den får mig att minnas. Minnas saker jag allra mest vill glömma. Jag minns vintern 2008. Eller jag minns inte speciellt mycket egentligen, bara känslan och smärtan. Känslan av frusenheten jag vaknade av varje morgon, trots att jag sovit med strumpbyxor, collegeoverallsbyxor, långärmad tröja, träningsoverallströja, strumpor, sockor, duntäcke och överkast. Varje dag frös jag. Smärtan jag kände varje gång jag klev ur sängen. Ont i leder, ont i hjärtat, ont i huvudet.

Tibble är en kall skola på vintern. Likväl varm framåt vårkanten och efter sommarlovet, men vintern är kall.

Alla klagade. Lärare, elever och besökare. Men den som förmodligen frös mest av alla, klagade minst. Hon var för trött att för att orka säga något, för trött för att göra sin röst hörd. Denna hon, det var jag. Jag hade aldrig frusit förr. Jag hade gått med höstjackan långt in i decemberkylan, och överhuvudtaget gått väldigt lättklädd. Nu frös jag jämt. Mina händer var alltid blå och utan känsel.

Jag minns en och en halvtimmas promenader i isande vinterkyla, där det kunde ta upp till 45-50 minuter innan jag ens kände att jag ägde fötter och tår. Tvärtom kunde det vara med händer och fingrar. Efter en timmes promenad gjorde mina händer så ont att jag grät. När jag kom hem och in i huset efter promenaden satte jag mig på golvet i badrummet, hängde över badkarskanten och sköljde mina isbitar till händer i skållhett vatten. Sedan gick jag in på mitt rum, tog hårfönen och blåste på mig själv i kanske 25 minuter, bara för att bli så pass upptinad att jag kunde prata..

Jag vill bara gråta när jag tänker på det.

Heej min kära läsare!

Idag var väl inte ritkigt min dag från början kan jag säga.
Tog det i alla fall väldans lungt till en början, åt frukost sent, en av favoriterna till lunch, småfixade. Sedan åkte jag in till Vaxet, handlade lite och så var jag på Bagarn och köpte med smörkräms-hjärtan som jag senare bjöd på ombord. En fika ombord är det inte mycket som slår. Åkte med ett par varv innan jag klev av och cyklade hem. Och jag vill lova att nu är det banne mig kallt! Så in i Norden. Speciellt att cykla. Tur att jag i alla fall hade musiken och hörlurarna i öronen så de stoppade upp i åtminstone lite av den galet kalla luften.

Jag cyklade hem och mamma hade gjort supergod mat. Nu skulle jag ha vandrat till min fina vän Linnea (som förövrigt kom över med grymma cupcakes!!) men hon var tydligen inte hemma :/ Miss you girl.

Det har hitintills blivit en mycket lugn helg. skulle ju egentligen gått på middag i fredags, men jag började känna mig lite hängig, och jag vill inte riskera min röst nu när jag jobbar i växeln och pratar i luren hela tiden. Imorn ska jag däremot träffa mina fina Vida. Först ska jag och mamma förmodligen ha en mini-spa-förmiddag. Det ska bli skönt, och det känns rätt så välbehövligt vill jag lova. Jag känenr mig verkligen inte som världens mest fräscha människa ;)

By the way. Dagen har typ ordnat upp sig. Jag är rätt bra på det där nu :)

Även jag har dåliga dagar. Men som sagt har jag lärt mig hur jag ska hantera dem. Istället för att ta fram snyftlåtar tar jag nu fram mina så kallade "Pepp-låtar". Listan i Spotify, som heter just "Pepp" fylls på vartefter, men just nu består den av 3 låtar, som verkligen får mig att tagga!! Tagga för livet typ:

Pink - Raise you glass