Jag fick tidigare idag en förfrågan här på bloggen av en läsare som frågade om jag inte kunde berätta lite om hur det var att ha ett matschema.

Jag fick mitt första matschema den 5 mars 2009. Jag hade akdrig haft ett sådant schema förut.
På det står det exakt vad och hur mycket jag ska äta under en dag.
Beroende på i vilket stadium jag varit i, har utförligheten på schemat varierat. Från början står det exakt, jag menar exakt! vad, hur mycket, osv. Procenthalter och mått i dl, matskedar, teskedar och så vidare. Med tiden och ju friskare man blir desto friare blir man i sitt schema. Efter ett tag kanske det inte står 2 mackor och ett äpple klockan 10. utan nu kanske det står 2 mackor och en frukt. Jag minns själv hur svårt det var att börja välja själv. Idag har jag inget problem med det längre.

Först när jag fick schemat trodde jag inte mina ögon. Men kände samtidigt att shit nu kommer jag inte att dö. Efter 3-4 veckor kommer det jobbiga ikapp än. Så säger alla missbrukare. Skiten kommer liksom ifatt en. Då är det viktigare än någonsin att fortsätta följa i alla fall, det är där mycket avgörs av hur länge du kommer att förbli sjuk. Jag gjorde misstaget. Det kan vara mycket därför jag fortfarande är kvar i skiten, men det har jag ju insett nu, så nu försöker jag göra allt som är jobbigt. Ta inte "genvägarna" som sjukdomen visar för dig. Var stark! (jag vet inte hur många som läser denna blogg som går i behandling som jag, eller hur ni hittat min blogg, men eftersom jag fick frågan skriver jag i alla fall ett svar)
Visa att du är starkare än den. Gör du allt rätt från början och biter ihop genom det svåra, det är ok att gråta skrika, slänga, slå i dörrar och ha dåliga dagar. Bara fuska inte, fuska inte!

Se schemat som support, för det är just det det är. Det är en vägledning för att friskt och normalt liv.

Allting går om man bara ger sig fan på det!

En dag ska jag kunna stå där och säga att jag vann.