Det är en sån tur att jag förmodligen har världens bästa vänner. Folk runt omkring mig som bryr sig och som backar upp en när man vill ramla bakåt. En vän som finns till hands när man orkar, men inte lägger sig i när man inte vill. Som bara kan sitta bredvid och inte göra något speciellt, bara lyssna och tänka. Skänka uppmuntande ord och blickar. Ibland undrar jag om jag verkligen är värd allt detta. Jag menar, det som jag gör är ju mitt "fel" och det är jag som tagit besluten, även om jag önskar att jag kanske innan det gått för långt insåg vad som höll på att hända.

Jag vill bara att mina vänner ska veta att jag inte är en bortskämd liten valp. Jag uppskattar er mest och jag önskar ibland att jag inte la så stor vikt vid vissa saker jag lägger min allra största del.

Jag vill att ni ska veta att ni betyder, glöm ej det!