Usch fyfan, nu ska jag klaga så det bara står härliga till! Jag hatar min sjukdom! Den e sämst. Den har förstör så mycket för mig, och inte tar det slut, näe in i det sista ska den förstöra saker jag kämpar för!

Jag hade pluggat, jag hade gråtit men jag kämpade mig igenom det. Jag vill bara lägga allt bakom mig, men nej, den ska då banne mig bara fortsätt härja och sätta käppar i mitt hjul. Så jävla värdelöst. Känns skit att tänka att det är nu jag borde ha de roligaste dagarna i mitt liv, istället sitter jag här å gråter.

Allt känns så jävla värdelöst. Jag fattar inte!
Jag har missat ett och ett halvt år av gympa, av skolan, av fester, av vänner. Jag har slösat bort den värdefulla tiden på något så vidrigt! Hata hata hata!