Heej mina kära!

Efter den enormt roliga starten på dagen kunde ju inte resten av dagen bli annat än rooolig! Näe men ärligt talat, så gjorde det verkligen min morgon. När jag 8 timmar senare satt på tunnelbanan och tänkte på det började jag åter le :)

Men jag fällde en och en annan tår även idag. Jag var på Mando idag. Skulel träffa min nya behandlare. Hon verkade verkligen jättegullig. Supersnäll söt och allt det där. Men jag saknar dig ändå. Du mitt ex, eller vad man nu ska kalla det. Det känns oerhört tungt. Det är som om en vän bara försvunnit som jag skrev igår.

Jag ska inte dit förrens om 3 veckor nu. Det är Luciaveckan. Då ska vi göra 6-veckors-kontroll. det var allt annat än 6 månader sedan jag gjorde en sådan dock. Det var i maj. På tiden nu alltså. Hon berömde mig dock massor idag. Och sa att jag tänkte klokt. Och att jag gjorde allting rätt. Nu är det bara att fortsätta på det viset. Vi ska lägga upp en tidsplan för mig. Jag tror att det här kan bli bra. Hon ska läsa igenom hela min journal nu, men hon ville träffa mig först, och höra mig berätta, med egna ord. Det tyckte jag om. Det kändes seriöst och icke-fördomsfullt. Jag hälsade på några andra behandlare, min dietist som jag inte träffat på såå länge. Det känns skönt att inte behöva vara där. Det känns lite förbi. Trots att jag känner det är det ju fortfarande en stor del av mitt liv. Det kommmer det förmodligen även vara, hela livet ut. Jag kommer att ha den här tiden i bagaget. men förhoppningsvis inte som en last. Utan som en värdefull erfarenhet. Något jag kommer att kunna tillämpa i andra situationer. På ett positivt sätt.

Jag åkte därifrån, köpte en "Tomte-latte" på EH, men det var inte ritkigt min smak, lite för söt, men den var helt okej. Satte mig på en buss som eldade på riktigt ordentligt. Kom ut helt stekt. Sprang till frisören. Och nu sitter jag här. Med nyslingat och nyklippt svall och dricker glögg. Sommarsolblekt hår och glöggpremiär, helt enkelt.