Jag fick tidigare idag en förfrågan här på bloggen av en läsare som frågade om jag inte kunde berätta lite om hur det var att ha ett matschema.

Jag fick mitt första matschema den 5 mars 2009. Jag hade akdrig haft ett sådant schema förut.
På det står det exakt vad och hur mycket jag ska äta under en dag.
Beroende på i vilket stadium jag varit i, har utförligheten på schemat varierat. Från början står det exakt, jag menar exakt! vad, hur mycket, osv. Procenthalter och mått i dl, matskedar, teskedar och så vidare. Med tiden och ju friskare man blir desto friare blir man i sitt schema. Efter ett tag kanske det inte står 2 mackor och ett äpple klockan 10. utan nu kanske det står 2 mackor och en frukt. Jag minns själv hur svårt det var att börja välja själv. Idag har jag inget problem med det längre.

Först när jag fick schemat trodde jag inte mina ögon. Men kände samtidigt att shit nu kommer jag inte att dö. Efter 3-4 veckor kommer det jobbiga ikapp än. Så säger alla missbrukare. Skiten kommer liksom ifatt en. Då är det viktigare än någonsin att fortsätta följa i alla fall, det är där mycket avgörs av hur länge du kommer att förbli sjuk. Jag gjorde misstaget. Det kan vara mycket därför jag fortfarande är kvar i skiten, men det har jag ju insett nu, så nu försöker jag göra allt som är jobbigt. Ta inte "genvägarna" som sjukdomen visar för dig. Var stark! (jag vet inte hur många som läser denna blogg som går i behandling som jag, eller hur ni hittat min blogg, men eftersom jag fick frågan skriver jag i alla fall ett svar)
Visa att du är starkare än den. Gör du allt rätt från början och biter ihop genom det svåra, det är ok att gråta skrika, slänga, slå i dörrar och ha dåliga dagar. Bara fuska inte, fuska inte!

Se schemat som support, för det är just det det är. Det är en vägledning för att friskt och normalt liv.

Allting går om man bara ger sig fan på det!

En dag ska jag kunna stå där och säga att jag vann.

Jag gillar att man hittar 2500 kronor i ett bortglömt kuvert såhär på morgontimmarna..

♥ SL
♥ Salami-brieostmacka
♥ Smågodis
♥ Regler i trafiken
♥ Bröd med frön på
♥ Att man får shoppa ifred

Jag säger då bara ett ord; Sverige!


Hehe, jag med en Folkpartiet-pin

Ja, då tänkte jag försöka väva ihop det som skulle kunna bli en roman! Vår Turkietresa alltså, till ett inlägg.

Vi bodde på Okan tower hotel. Samma dag som vi skulle åka får vi reda på att Jempan tagit fel på dag, bra där. Hon fick slänga ihop sina grejor mitt i natten och sedan slänga sig iväg till Arlanda. Allihopa hann, och så började vår resa.

Ca 4 timmars flyg och 2 och en halv timmes bussresa var vi framme i ett kokhett Alanya. Linda var redan lite sjuk när vi åkte, och blev aldrig riktigt bra, men jag förstår att hon försökte tränga bort det när vi väl var framme.

Men några dagar senare hade hon och Hanna varit på sjukhuset med dropp, pga uttorkning. Jag hade påmint hela resan om hur viktigt det var med vatten. Och vi ser ju alla hur det gick om man inte drack. Linda och hanna spydde väl sammanlagt 20 ggr på resan, Carro var sjuk större delen av resan. Jag och jenny var de som var friska. Ingen orkade göra något för värmen och sjukdomar så jag tog dock tillfället i akt och gjorde allt jag ville på resan. Jag prutade, shoppade och badade osv osv. Det kunde jag endast göra på grund av att jag åt 6 ggr/dag och drack 3-4 liter vatten varje dag.

JAG ÄR SÅ JÄVLA STOLT ÖVER MIG SJÄLV ATT JAG KLARADE ATT HÅLLA SCHEMAT! Wohooooo!
men det hade aldrig gått utan mitt kontrakt, som jag ska visa sedan :)
Detta blev en resa för mig, för mitt tillfrisknande. Det var en viktig resa. Jag fick möjligheten att få allt ansvar vilandes på mina axlar, och vet ni vad, jag fixadefixadfixade det! :D

Ja så jag vet inte riktigt hur de andra kände resan, förmodligen inte så kul som den kunde ha varit, men jag är nöjd med det jag gjorde och jag kom hem brun och med erfaranheter jag aldrig skulle vilja byta bort. Jag är nu påväg mot ett nytt liv. Ett friskt liv. Jag ska göra allt det jobbig. Jag ska bli frisk på riktigt nu!

Jag har hittat vilka vänner som stödjer mig, och det är det viktiga. De som stödjer mig på riktigt och de är de som jag kommer att lite på i framtiden.

Bilderna får tala för sig själv. Det kommer komma fler bilder sedan men de ligger ju på mina kompisars kameror ;)








Veckans fulaste bild..?















mer bilder kommer senare!

Äntligen äntligen är jag hemma i Svedala igen!
Vi landade runt klockan 15 svensk tid, å vad lycklig jag var när man äntligen fick se;
1.Moln
2.Slajmgrönt vatten
3.Regn
4.Baguetter med frön på
5.Svenska skyltar

Ja å allt annat som hör Sverige till ;)
Jag åkte Arlanda Express från Arlanda till Centralen där mötte jag upp mamma å vi åkte å handlade smågodis, ny tandborste och en ny tandkräm till mig :D

Jag tänkte berätta mer om resan imornkväll.
Ska försöka ta mig till Tibble imorn, prata om Matteprov och projektarbete.

Jag tänkte gå å lägga mig nu, är helt proppmätt på godis och Beck :P

Jag bjuder på några bilder från resan så länge!
Puss!


Utsikt från vår balkong (Ser det inte ut som hämtat ur en resekatalog??)


Vi var inte helt bortkopplade från omvärlden, här sitter jag med en 40-kronors-Aftonbladet


Mer kommer imorn..

Ja vet nı vad?! Man kan faktıskt fika ı Turkıet ocksa! Har precıs kakat mitt 3-mellis ı form av en ıscappucıno och en hallon-cheescake!

Nog langtar man hem lite efter EH och Waynes, men man maste ju passa pa att testa utbudet har ocksa ;)
Har maste man drıcka massor med vatten btw. Nar klockan slog kvart over 3 ıdag, hade jag redan druckit 2 liter!!
Men man MASTE verklıgen annars svımmar man! Kvallen ar lıte ovıss an sa lange, blır formodligen en ganska tidig kvall, imorn ska saker och ting packas ihop for pa sondag aker vi hem. Tro det eller ej men jag langtar faktıskt efter lite svalare klımat, och nordligare breddgrader. A sa langtar jag efter alla mına fına vanner dar hemma!

Beck langtar jag ocksa efter, men tackar for att vı har svenska 3an pa rummet ;) Vı har tıttat pa Bones, NCIS, Top Model, Tyra Banks show och Nanny.

Ne, nu tankte jag nog ga vidare och betala for min goda fika, mumsigt!

Pusshej sa lange!

Tankte bara saga att jag lever.
53 grader i skuggan haromdagen.

Pusshej

Jajamensan då bär det av till turkiet med mina fina tjejor! Vi är 5 stycken som åker å jag hoppas på en underbar vecka :D

Jag kommer förmodligen inte kunna blogga när jag är där, så det blir lite semester, hur ska jag klara mig??! ;) Om jag får tag i nån dator nån gång försöker jag slänga iväg ett inlägg!

Här är vårt lägenhetshotell! :)

Kanske bara ska uppdatera lite om gårdagskvällen åxå. Superkul hade vi verkligen! Vi var väl sådär lagom nördiga eftersom vi pratade jobb i stort sett hela kvällen, men vaddå vi älskar ju jobbet! Vi pratade om missar, lyckanden och skrattattacker, varvat med tacolasagne och kladdkake-klet ;) Haha snacka om att det här varit världen bästa sommar. JAg är så otroligt glad att jag fick jobbet, jag trodde det skulle bli kul, men åh jag älskar det verkligen!


Fina tjejor :)


Tuffa chefer


Här samtalar vi förmodligen om särskilda händelser under sommaren..


Grymma kollegor! :)

Senare på kvällen agerade jag och C tröjor åt varandra, jag satt i hennes knä i ett par timmar, varmt å mysigt!

Jag saknar det redan, Waxholms Gästhamn.
Jag ska dit nu idag på eftermiddagen och hälsa på :) I know I am a neeeeerd ;)

Pusshej så länge! :D

Dags för personalfest!

Pusshej!

Japp så var sista dagen av Matte C-kursen inne!
Den har trots allt varit bra och jag känner det som att jag fått en massa kött på benen. Nu är det bara att vänta på att jag ska få tenta av den i September i skolan.

Just nu är jag hemma hos min kompis men ska alldeles strax åka iväg.
Idag väntar en massa spännande saker. Ska försöka paddla hem kanoten, kanske åka till skolan, firmafest och kanske även lite shopping. Måste dessutom hem å börja packa inför resan! :)

Men vi höres kanske senare!

Pussar!

Idag var jag uppe i riktiga ottan och bakade scones å skrev dikt. Visst är det najs? Gick å la mig ca halv 1 å klockan ringde ca 5. Shit, men vad gör man inte liksom :)
Matten gick bra idag.  Arbetade med talet(?) e och logaritmer och naturliga logaritmer. Jag börjar ju bli riktigt bra på det här.

Tog en sväng till Lisen.
Efter det var det dags för Mando. Fan åxå säger jag bara.

Men men inte tid å deppa. Nu ska jag iväg. Imorn e det firmafest! Wohooo! :D Watch out :)

Pusshej sålänge!


Sophia i baren..

Hola!
Igår hände inte mycket. Jag var på mattekursen till klockan 1. Sedan gick jag en repa i stan. Köpte lite småsaker. Efter det begav jag mig till jobbet, eftersom de frågat om jag kunde titta förbi och hälsa på :) Sedan åkte jag med Silverö ett par vändor, å så vips så var jag hemma igen.

Här är den nya klockan:

Hittade en så cool bild på min vän Linnea jag tog i fredags :)

Samma oliiiidligt roliga start på morgonen. Matte C i 4 timmar, wohooo! ;)
Mer trevligt var det att sedan åka å träffa Malin ett slag. Väldans trevligt att träffa den tösen igen!
Tog sedan mig in till stan och Emelie. Å så till slut tillbaka till Vaxet och Silverö. Nyss hemkommen och allmänt trött. Imorn väntar Derivata i massor. Ska försöka svänga förbi jobbet också. Jag vill träffa mina sötisar där :)

Nu, dax att samla mod.

Puss

Jag känner att bloggen blir en aning lidande när jag är ute å flänger så mycket. Just för tillfället är jag dock hemma.
Började dagen skittidigt med att cykla iväg till båten å vidare in till Södra latins gymnasium för att ha Matte C intensivkurs hos Matteakuten. Kändes en aning konstigt att sätta sig i skolbänken igen, men det var bra lärare och rätt högt tempo. Det är kurs hela veckan, så det e bara att tagga till ;) Efter kursen åkte jag till jobbet å underhöll medan personalen städade duscharna. Min favvosyssla, näst efter korven å grädden då ;)
Tog sedan bussen in till staden igen och åkte på lägenhetsvisning som jag nu tackat ja till (lägenheten alltså) Väldigt fin och mysig i ett fint å mysigt område. Spännande spännande!

Efter visningen åkte jag till Stadion å mötte upp min fina Vida för en kvällsfika på Mocco, mysigt värre. Det var så sjukt länge sedan vi sågs nu, så det var verkligen på tiden!
Efter det åkte jag tillbaka till Vaxet å väntade på min båt. Å nu sitter jag här å har precis ätit lite kvällsmat. Funderar starkt på att gå å lägga mig så att jag orkar upp imorn. det var lite segt vill jag lova. Men (tjejig som jag är) jag tänkte sminka mig ombord på båten imorn, så får jag lite extra sovmorgon i alla fall ;)

Miniräknaren är funnen!
Dags att sova kanske?

Sån skillnad på väder idag från igår. Man skulle kunna tro att det ena var natt och det andra dag! Igår stekande hetta å svett, idag vinande kyla och gåshud. Men men vi bor ju i Sverige, vad har man att förvänta sig liksom? ;)
Jobbade som jag sagt tidigare från 10:30- 19:30, man känenr sig allt lite mör. Men man har ju idag som vanligt fått vara med på om det mesta. En sak som jag måste berätta. jag å M står i pratar inne i kontoret, å helt plötsligt faller en kanske 12 årig kille ner från båten närmast oss i vattnet. Allting går liksom i slow motion. Först blir jag helt stel, tänker; hjälp tänk om han inte kan simma! Jag gör mig redo för att springa ut å hjälpa honom. Men han börjar genast, om något förvånad att simma bort å kliva upp på båten igen. M och jag undrar vad tusan hände!. Sen brister det för mig. Jag vänder mig mot M och säger. Jag. Måste. Bara. Vända. Mig. Om. Ett. Tag. Å sen brast jag ut i gapskratt. Stackarn! Haha men det såg så fruktansvärt roligt ut. Precis ett sådan där "Sällskapsresan-fall" typ. Haha!

Kunderna verkade nöjda idag, och då blir jag också nöjd!:) Ömsesidig nöjdhet, eller nåt ;)

Åkte in till stan och tog båten därifrån hem. Nu sitter jag på golvet här hemma och ska strax leta fram min miniräknare till mattekursen imorn. hoho! Sophia och matte brukar inte vara någon lyckad kombination, men det kanske blir ändring på det nu! 

Pusshej så länge :)

 

Hejsan alla glada!
Tänkte bara ta å berätta att jag lever. Ni kanske inte hör så mycket av mig just nu, men nu vet ni i alla fall att jag lever som sagt.

Som jag tidigare meddelade så skulle jag paddla till jobbet imorse. Det tog ju sin lilla tid, men i tid till jobbet kom jag i alla fall, huvudsaken liksom ;)
Jag jobbade på som attan i stekande hetta i ca 7 timmar, ensam i hamnen bör tilläggas, ojojoj va båtar det kom, jag hade för tusan inte en lång stund att andas på emellan. men skojjsigt som vanligt. Helt slut i benen bara ;) Men det bästa på hela passet mäste väl ändå har varit när jag tar emot ett par killar i kanske 25-års åldern, de säger att de bara ska upp till systemet å handla lite, jag säger att de inte behöver betala. Jag går iväg. När jag sedan är påväg åt deras håll kommer en av killarna åter emot mig och jag gör mig beredd på att svara på frågor om hamnen, priser, vouchers eller Vaxholm i allmänhet. Orden var förberedda så att de till och med låg på tungan, redo att kastas ut som ett automatiskt talsvar. Vad får jag då för fråga? Jo; (Efter att killen förmodligen tittat på min fina namnskylt på tröjan) "Jo, Sophia, vad gör du ikväll?" Haha det måste ha blivit helt tyst, det där hade jag ju inte svar på, eller? ;) De ville i alla fall bjuda mig på kräftskiva. Jag hade egentligen tänkt att gå, men idag fick jag reda på att jag får bronto-pass i hamnen imorn 10:30-19:30 ungefär. Å så skulle jag ju komma hem sent idag, så vi bestämde oss för att vi kunde ses en annan dag ;)

Vida och jag bestämde oss för att ses på Måndag istället så jag åkte in till staden ensam och sen vidare till lägret med mina fina gympavänner. Väldigt speciell tipsrunda och lekar, men kul var det! :D Massa kortspel och skratt senare åkte jag därifrån, och efter mycket om och men satt jag på taxibåten hem, och ja, nu sitter jag här. Ska alldeles strax sova, efetrsom jag jobbar imorn också :)

Jo just ja, bilder och förklarande text till gårdagen kommer upp imorn tror jag, håll ut! ;)

Pusshej så länge!

Nu har jag arbetat klart för denna kväll. En underbar kväll för övrigt. Började med att jag stod i baren och serverade välkomstdrinkar i närmare 2 timmar. Hann själv få i mig ett par glas, men det var det förhoppningsvis ingen som märkte ;)

Hemlig svensexa och möhippa hölls det för 50åringen och hennes blivande man, de ska nämligen gifta sig imorgon (idag!) Så söta är de tillsammans, jag önskar dem ALL lycka!

Nu är det så att jag om mindre än 5 timmar ska paddla till jobbet, Waxholmsbåtarna har ju inte ens börjat gå på morgonen när jag börjar jobba, det känns stabilt ;)

Kanske dags att sova en stund.

Goder natter!
Pusshej!

Nyss hemkommen från en blixtvisit i vaxet med lunch på världens bästa jobb med världens bästa kollegor!
Nu ska jag strax byta om och byta upp mig för ikväll vankas det 50-års fest utan dess like. Jag ska vara en av hjälpredorna och det ser jag fram emot en massa!

Har inte varit hemma så mycket på den senaste tiden igår var jag bland annat på fika, läger och sov hos en kompis. Imorn jobbar jag i hamnen och sen vankas det förmodligen läger på kvällen igen :)

Hinenr inte uppdatera så mycket för tillfället, blir kanske ikväll eller i natt :) Stay tuned!

Hemma på blixtvisit. Lämnar av överflödiga grejor som jag inte orkar bära på. Imorn är det 50års fest, wohoo! Jag ska vara med och hjälpa till, det kommer bli superduperskoj ;)

Snart sticker jag iväg på en flera dagars resa, typ. Eller jag ska stanna i Stockholm, men jag ska transportera mig själv runt hos olika kompisar, läger, jobb osv. Det ska bli skoj :)

Linnea å jag var alldeles nyss ute å fotade, myspysigt var det :D

Just nu sitter jag vid frukostbordet och väntar på att min gröt ska bli färdig i micron. Så skönt att kunna sova ut lite på morgonen. Även om jag faktiskt hellre skulle ha jobbat morgonpass i hamnen.

Innan jag gick å satte mig här låg jag faktiskt i sängen och tittade på den gamla godingen till serie Rederiet. Sjukt bra. Kommer ihåg att jag tyckte att den var sjukt läskig när jag var liten. Nu ser man väl på den serien med lite andra ögon kanske, men den är ju fortfarande bra :)

Ska om en liten stund ut å träffa Linnea nu när hon kommit hem. Det ska bli myspys det :D

So long!

Hallojsan!
Jag är nyss hemkommen från en myspysfika, å sen påvägen hem stannade jag till hos min underbara skiftledare C och tog en kopp te och kollade på norska Hollywoodfruar och den nya roliga ICA-reklamen. Snacka om att jag fick brått på vägen ner. Fick springa hela vägen till Timmer, där stannar en schysst "Ej i trafik"-are till och plockar upp mig! Puss på den chauffören. När jag kommer till ön står min fina vän Victoria där och hennes mamma skjutsar hem mig. Shit vad vore man utan vänner liksom!

Nu ser det ut som ett bombnedslag på mitt rum igen, måste städa upp så att jag åtminstone får plats att sova, imorn blir det lite mer grovstädning.

By the way så har min fina Linnea kommit hem! Puss på henne!

Hemma och byter kläder, blev bara liiite kallt med klänning och shorts ;)




Men nu till den stora frågan, vad ska man sätta på sig istället?? Dagens I-lands-problem, och tjejproblem, men det är sannerligen ett stort problem iaf! ;)

Hellu allihopa!
Idag sov jag nästan ända till klockan 10. Oj så skönt det var. Gick i och för sig och la mig ganska sent eftersom jag vid klockan 00 gick till Norra och hämtade cykeln. Jag var väl tillbaka nån gång kvart i 1.

Snart dags för frukost innan dagen tar vid på riktigt. Vad ska ni göra idag?


God morgon?

Grattis bloggen och ditt 700ade inlägg!
Tårta å fest! :)

Så börjar även denna dagen lida mot sitt slut.
Jag är ju en sån nörd att jag får jobbabstinens om jag inte får jobba varje dag. Så idag när jag var ledig tog jag såkjlart båten in till VAxet och hängde vid jobbet ett bra tag. Följde med å köpte korv, köpte lunch och sen åkte jag med min fina skifledare in till stan, å så mötte jag upp Felicia för en fika.


Mina nya skor var på! :)


Älskade fina Waxholms Gästhamn <3


Sedan träffade jag denna sköna böna!
Trevligt som attan :)

Var i HELVETE är min BECK nr 6?! Min samling är inte komplett just nu! Nån som har lånat den av mig?!
What to do!?!?!?!

Sitter här hemma på morgonkvisten och önskar att jag jobbade morgonpass i hamnen idag. Åh vad jag önskar det!

Jaja snart dags för sen frukost och sen kanske man beger sig till jobbet å hälsar på i alla fall.


Tummen ner?

Det var aldrig meningen att det här skulle bli en så kallad "Ätstörningsblogg". Nej den här bloggen skulle handla om mig, om Sophia, den friska Sophia. Men just nu är den sjuka Sophia fortfarande en stor del av mig, som jag försöker bli av med såklart, men som likt förbannat finns här just nu. Jag är ledsen för det, men just nu är det inte mycket att göra åt.

Jag tänkte bara ta illfället i akt att tacka för alla fina kommentarer jag fått efter mitt långa inlägg om min sjukdom. Inte bara ni som skrivit på bloggen, utan även såklart ni som sagt någonting utanför. Jag uppskattar det verkligen och jag måste medge nu, att det känns så otroligt skönt att ha fått det sagt/skrivet. Jag har alltid varit väldigt restriktiv med vem jag har berättat saker för och vad jag sagt. Men det känns så bra nu, jag behöver inte dölja längre, jag behöver inte hymla med att jag alltid är glad när jag kanske inte alltid är det. Men i alla fall, tack alla ni, jag känner verkligen ett stort stöd nu. Både gamla och nya vänner har hört av sig, och vill visa sitt stöd. Ni anar inte hur mycket det betyder. Det känns varmt i hjärtat.

Nu börjar den jobbiga vägen återigen för mig. Jag vet att jag måste gå upp i vikt. Sjuka Sophia tycker att det är jobbigt. Men jag ska klara av det. Det är inget farligt. Jag fixar det här. Friska Sophia kan. Friska Sophia är bra. Tänk den dagen jag står där och på riktigt kan säga att, jag vann, jag VANN faktiskt!

Fina fina underbara vänner. Ni är bäst. Utan er ingen frisk Sophia. Ni är vackra och jag älskar er allihopa!
Puss

God kväll kära bloggläsare.
Dagen börjar lida mot sitt slut och här sitter jag, efter ännu en arbetsdag i hamnen. lika kul som vanligt, men inte så mycket att göra dock. Då får man istället använda sin fantasi och komma på egan saker att göra, som att tillexempel putsa toalettspeglarna. Jag gick runt å tryckte på den där flaskan lite lätt samtidigt som jag luktade på det som kom ut ur den, å ni kan ju bara gissa hur det slutade till slut? Jo helt plötsligt, när jag har flaskan sjukt nära näsborren avfyrar den sin vätska och sprutet åker rätt upp i näsborren och kommer ut i ögats tårkanal. Shit vad det sved, men jag tror nog att det löste sig. Visst lockades det fram en del skratt, men det gjorde mig inget ;)

Annars har jag köpt ett par nya dojjor idag, ojojoj vad de andra blev förstörda igår i regnet. Tur att HM har sina 99 kronors-skor säger jag bara ;)

Det är alltid lika skönt!


haha

Godmorgon sömntutor!
Medan ni har legat i sängen och sovit har jag faktiskt varit uppe med tuppen och städat badrummet, slå den ni!

Idag väntar en liten shoppingtur tror jag minsann, för mina skor som jag hade på jobbet igår, är inte nådigt förstörda. Jag hade en ocean i skorna efter ösregnet! Sanna mina ord! Behöver jag nämna att det var tygskor..? Näe idag åker nog stövlarna på från början, så man slipper gå runt med Atlanten under fotsulorna. Vår kallskänka Malinski tycker att jag käkar för mycket Gudar( Mina favvobröd heter nämligen Balder & Tor) så hon skrev att idag skulle vi minsann laga något gott!

Näe nu ska jag nog hoppa in i duschen och tvätta av mitt något äckliga hår, det var 5 dagar sedan jag tvättade håret, känns som att det kanske är dags nu. Jag skulle idag även vilja finna nån lite volangig tunika och ett smalt skärp. Nån som vet något?

Pusshej!

Jag menar, shit såhär galet snygg blir man när man freakar ut för att det åskar!

Ja det e jag det. Jag är helt enkelt skitbra på skit! Skämt å sido är det jag som för närvarande får ta hand om alla våra första-gångs septikare. Men jag gillare! Eller jag gillar förresten allt som har med mitt jobb att göra. Gå in genom dörren med ett leende i början av passet och du får en underbar dag och går därifrån med ett om möjligt ännu större leende. Kärlek ch vänskap är det enda du får mer av, genom att ge. Tänk på det!

Imorse gjorde jag dessutom världen lite bättre genom att baka chokladbollar och ge bort dem till hårt arbetande människor. Jag tror bestämt att de blev uppskattade ;)

På jobbet idag, förutom att ha fått berätta hur man gör med septiktanken, har jag; Skurat och skäljt av hela grynnan, börjat skura båthuset, högtryckstvättat duscharna, moppat, tagit betalt, stått i caféet, räknat kassa, ja, jag har banne mig gjort dset mesta idag. Å så fick jag ju ett pass imorn åxå! Gissa om jag är glad :D Imorn ska vi tvätta mooringlinor, det blir säkert superskoj och jag längtar redan.

idag skulle jag egentligen ha gått på inflyttningsfest, men det korvade sig med jobb och tider så jag kommer inte att närvara :( Hoppas att de får en utmärkt kväll i alla fall!

Nu har jag lite att fixa, men som sagt, ikväll blir det en hemmakväll. Vila upp sig inför stängningspasset imorn. Jippie!

Pusshej sålänge :)

Just nu sitter jag på jobbet och gör mest ingenting. Väntar på att det ska sluta regna.
Shit vilken positiv dag! Alla har varit så glada och vänliga! Det har flytit på och jag är glad :)
Å så fick jag stängningspass imorn åxå wohoo! :D

Jag har länge funderat och knåpat på om jag ska göra något inlägg liknande detta som jag nu börjat på. Jag är rädd, rädd för att lämna ut mig själv på detta sätt. detta är något så otroligt privat, och jag vill bli bemött som Sophia, den sophia du skulle möta på stan idag. Jag vill inte ha sjukdomsstämpeln rätt i fejjan, eller att alla ska veta om det. Men samtidigt känner jag lite av en skyldighet, eller en vilja av att informera om denna hemska sjukdom. Många glömmer att det faktiskt är en sjukdom. Att får en ätstörning är inget man väljer eller vill få, tro mig. Det är ju inte så att du VÄLJER att bli förkyld, eller få lunginflammation, eller hur?
    Men för att ta det från början; Egentligen började allting när jag var 11 år. Det började lite smått, och jag hade egentligen ingen större aning om vad det var det handlade om. Jag trodde att alla kände likadant och hade samma ångest som jag. Jag levde med detta i kanske 5 år utan att veta om som sagt. När jag var 16 år gick jag i 2an på gymnasiet, tränade truppgymnastik 3 ggr i veckan och pluggade mest hela tiden när jag inte gjorde de två innanstående. Men på hösten, närmare bestämt i oktober den hösten, hösten 2008 hände det någonting i mitt liv, som fick allting att ta en dramatisk vändning, det var aldrig meningen att det skulle bli så från början, aldrig aldrig. Mina kompisar har sagt så efteråt; Vi trodde aldrig att det skulle vara du som råkade ut för nåt sånt här, du var verkligen den sista vi tänkte på i detta sammanhang. Och så kände jag nog själv, för jag visste ju inte att jag varit omedvetet sjuk under en så pass lång period. Ibörjan av sjukdomen mår man hur bra som helst, men känner sig starkare än någonsin och tycker att man klarar allt! Men det farliga med denna sjukdomen är att den aldrig nöjer sig. Den vill bara ha mer och mer. Du ger massor, den tar massor men den ger så lite i gengäld. Du får stora kickar under korta intensiva perioder. Jag är en missbrukare. Jag har fått acceptera det. Jag är som en alkoholist, likeheten är slående. Men kickarna du får av att göra som sjukdomen vill, är så starka att du fortsätter och fortsätter. Till slut är du helt fast, du har gett allt, men måste fortfarande ge, sjukdomen vill bara ha och ha och ha. Snart känner du knappt kickarna längre. Nu är allting bara jobbigt. Ångesten kryper inom dig hela tiden. du vet hur du kan tygla den, men sättet du tyglar den på är bara ett sätt att blunda för problemet, det kanske känns bättre för stunden, men det ger dig ett helvete i längden.
    Många vet inte vad sjukdomen ätstörningar innebär egentligen. Många ser det som en tonårsgrej, att man vill ha uppmärksamhet och se ut på ett visst sätt. Men jag kan lova. Uppmärksamhet för hur man ser ut är det sista man vill ha när man är sjuk. Då vill man bara vara för sig själv, man vill ha sitt sjuka beteende och ALLA andra ska lämna en ifred. Många tror att det är en viktsjukdom, men det är så fel så fel. Visst att det kanske syns så fysiskt, men det är alla gånger en beteendesjukdom. För att bli frisk måste man våga ändra sitt beteende. För mig blir det att ändra hela min livsstil. Jag har levt ett väldigt inrutat liv sedan barnsben och det behöver ändras nu. 
    Vintern/våren 2009, var jag riktigt sjuk. Jag klarade inte av skolan. Jag var så trött att jag svimmade hela tiden, jag frös och jag träffade aldrig vänner. Jag orkade helt nekelt inte. Jag hatade mig själv. Demonerna hade blivit så starka nu, att det bara var en liten del av Sophia som fanns kvar. Demonerna hade vunnit över mig. Jag kan se det på bilder idag. I mina ögon fanns ingenting. Två svarta hål utan några som helst uttryck, förutom uppgivenhet och sorg. Jag har alltid älskat gymnastik. Det har alltid varit min grej. I början av 2009 fortsatte jag träna. Men jag stretchade aldrig med de andra gymnasterna. Jag bröt ihop för varje liten grej jag misslyckades med. Jag hade så ont i min kropp, jag var så trött, jag orkade knappt stå. Mina tränare visste att något var fel, och tog ofta ut mig på samtal och pratade om det. Jag skäms så idag, för jag måste ha varit en riktig bitch. Sjuka Sophia ville inte ha hjälp, hon ville göra på sitt sätt. Men den riktiga Sophia kunde skymta ibland. Genom tårar. När jag grät, så var det jag, den riktiga Sophia. Sjuka Sophia har inga känslor, hon är helt svart inombords. Ögonen svartnade så fort någon nämde något om att hon var sjuk. Det är ju alla andra som är sjuka, tänkte hon då. Till slut fick jag inte träna mer. Jag kände det själv; snart svimmar jag mitt i en volt och landar på nacken, jag var tvungen att sluta, sluta med det jag älskade mest av allt.
    Jag minns fortfarande den gången jag skulle ta ner en russinburk från hyllan, jag tar den i min hand, men minns inte hur man får upp locket. Jag minns att det var första gången jag blev rädd på riktigt. När jag åkte tunnelbana var jag noga med att gå lång in på perrongen, för jag kände det hela tiden som om jag skulle svimma, så då gick jag längre in för att inte hamna på spåret om jag nu verkligen skulle svimma. Jag hade ingen känsel, jag hade ont, jag frös, jag hörde inget utom demonerna i mitt huvud.
    Kan ni tänka er att ha hon i leder och hjärtat, när man är 17 år!? Jag kände mig gammal. Men jag tänkte också att, ja var det så här jag var tvungen att göra för att må bra, ja då ska jag banne mig göra det! Helt fel.. Jag började skolka och på lektionerna var mina tankar på helt annat håll. Mina vänner och folk omkring mig började viska, prata, fråga mig frågor. Jag ville inte svara. Jag mådde ju bra!?
    Men sen kommer det. allting som kändes så jävla bra från början blir ett helvete utan liknande. Demonerna röster är så starka att det är det enda du hör. Allting blir för jävligt. Men du är samtidigt helt övertygad om att du vet hur du ska göra det bättre. Trots att du nu börjar märka att du tappat kontrollen helt.
    Den 5 mars 2009 tas jag in för heltids-dagvård på Mandometerkliniken. Efter att inte ha suttit still på 7 år, närmare bestämt föll jag i deras soffa. Jag var så trött. Hade så ont, i hela kroppen. Jag fick ett matschema, och en Mandometer. Jag kände att nu jävlar Sophia nu kör vi! Men den sjuka Sophia försvann ju inte bara för att jag började på sjukhuset. Hon hade fortfarande det starka grepp om mig. Hon fick mig att fuska. Jag blev tillsagd av behandlare och dietist. Jag fortsatte fuska. Till slut fick jag inte ta ett steg själv. Jag fick åka taxi varje dag jag skulle iväg. Sjuktaxi.
    Jag har seriöst aldrig mått så dåligt psykist som jag gjorde under den perioden av behandlingen. Jag träffade aldrig någon. jag var så jävla deppad. Och jag har aldrig velat dö så mycket som jag gjorde då. jag såg ingen som helst framtid. Allt som var Sophia hade tagits ifrån mig kände jag. Nu i efterhand vet jag att det var det sjuka som togs bort. Men jag blev ändå rädd. Jag fick en identitetskris, jag visste inte vem jag var. Vad jag gillade, eller var jag hade mig själv. Jag kände det som om skal och själ inte passade ihop.
    I en massa månader var jag på sjukhuset. Behandlarna brukade få hämta mig bakom dörrarna efter frukosten, och ta in mig på deras rum, för att jag grät så mycket. Jag var så nära på att skita i alltihop flera gånger.
Sommaren 2009 var något av en lättnad för mig, jag hade fortfarande schema och Mandometer, men jag fick nu jobba lite å jag orkade vara ute. Hösten kom och nu blörjade allting gå åt helvete igen. efter ett par månader var jag tillbaka på kliniken heltid, och jag kände mig så fruktansvärt dålig. Efter ytterligare månader var jag tillbaka i skolan och kämpade mot gråten varje dag. Jag var så missnöjd med allt. Jag var sämst på jorden.
    Kämpade igenom fram till studenten. Kunde ta studenten trots att jag fått klara av åk 2 och 3 i princip på ett år bara. Det var bara 2 ämnen jag har kvar till i höst nu. Det flesta flöt på bra. Färre och färre besök på kliniken. Mer glest mellan mötena. I bölrjan av sommaren tog vi bort både Mandometer och Schema. Jag flög på moln. Visst var det läskigt men jag skulle klara det!
    Jag mådde så sjukt bra. Tänkte att shit det är så här det känns att vara frisk! Ikväll när jag sitter i sängen och skriver det här, vet jag sanningen. Jag visste inte att jag var påväg ner i träsket igen, jag visste inte att det var sjuka Sophia som nu fått chansen att greppa tag om mig igen. Jag trodde att det var den friska Sophia jag lyssnade på, men det visade sig vara den sjuka.
    Nu har jag åter igen fått tillbaka Mandometern och schema. Allt jag kämpade för att slippa till min Turkietresa. Jag hade sett fram emot mitt gympaläger som skulle komma snart, nu får jag inte ens vara med. Det känns som om allt börjar om. Jag vet att jag inte ska se det som ett nederlag, men det gör jag lite i alla fall. Jag är rädd och jag är orolig. Någonstans där framme hägrar vinsten. En dag ska jag kunna stå där och säga att Jag vann! Jag vann över Ana och hennes demoner. En dag..

Som sagt, många vet inte alls vad sjukdomen innebär. Det handlar inte alls bara om mat. Det är så mycket annat. Uppmärksamhet är det sista jag vill ha. Det jag vill är att folk ska tycka om mig för den jag är. Jag vill vara nöjd. Jag vill kunna göra samma saker som mina vänenr gör, utan att slippa tänka.

En dag ska jag också stå där. Som en vinnare.
Så nu vet ni, kanske för mycket kanske för lite, men jag känner att jag var tvungen att berätta, varför jag kanske inte alltid är på topp. Jag vill vara glada Sophia. Jag är en glad tjej egentligen. Men vissa dagar är hårda, extra svåra. Demonerna finns fortfarande kvar och får mig ibland att tänka dumma tankar. Men jag ska kämpa. Jag ger inte upp. En dag..

Så nu vet ni.

(Jag tänker inte lägga upp bilder från när jag var som sjukast, men jag har några ansiktsbilder, där man tydligt kan se att det inte var någon hemma..)




(leendet är lika fejk som en plastblomma)

Jag har fått offra så mycket under resan gång. Jag kommer kanske aldrig få tillbaka mitt tjocka hår jag hade innan, men inte bara fysiska saker. Det jag blev mest ledsen över är att jag tappade kontakten med så många fina vänner.
Förlåt, det var aldrig meningen att det skulle bli såhär.

Hejsan alla glada!

Nu är jag hemkommen efter möte hos mitt kanske blivande jobb. Det var Sector Alarm. De säker säljare till sina produkter och de tycktet jag verkade intressant. De ska höra av sig senast måndag igen :)

När jag var klar på mötet åkte jag in till stan, å jag hann bara in i en affär förren nästa jobb (som jag nyligen sökt till) ringer å frågar om jag kan komma på intervju imorn. Jepp svarade jag så nu blir det ett nytt möte imorn wohoo!

När jag lagt på där ringer såklart mitt nuvarande jobb å vill prata. Den som påstår att det är svårt med jobb, ska bara hålla käft. Ligger du i så finns det massor!

Handlade ett par skor innan jag satte mig själv på uteservering å avnjöt en shoppingproviant:

Hellu hemma efter en blandad dag minnsann. Men jag har ta mig tusan världens bästa vänner! Alla ni!

Jag funderar på att knåpa ihop ett långt och föklarande inlägg, får se när det kommer upp :)

<3 Jag älskar dig, och det vet du! Kom hem snart!

God morgon betyder min rubrik för er som inte visst det. Det är hawaiiska så nu har ni lärt er någe nytt :)

Jag vaknar upp till en regnig och grå skärgårdsö. Jag ska inte jobba idag, men det blir till att ge sig iväg mitt på dagen i alla fall. Ska iväg till Danderyd.
Måste även hämta paraflaxet som jag förmodligen glömt på jobbet.

Jo just ja! Jag la ut mig själv på arbetsförmedlingens hemsida häromdagen, och redan igår(!) ringde det en rekryterare som tyckte att jag verkade intressant, så vi bestämde ett möte imorgon klockan 13. Jag berättar inte än vad det är för företag, det får vi ta sen. Men jag hoppas att jag får jobbet. Det verkade faktiskt ganska intressant!

Strax dags för frukost!

Imorgon (egentligen idag) är det åter igen dags för möte. Jag är nervös, spänd men också full av frågor jag vill ha svar på. Imorn smäller det, åter igen...

Jag ska även försöka hinna hämta mitt paraflax på jobbet...

God natt så länge!

Den 16-20 augusti komemr jag att (hör och häpna) gå en Matte C-sommarkurs så att jag bara kan tenta av den i skolan sen när jag kommer tillbaka. Jag ska gå hos Matteakuten. Det komemr förmodligen kännas superskönt när jag gjort det, bara få det överstökat :)

Idag var jag å fikade med mina älskade Annsing!
Henne har jag inte sett på allt för länge! Hon är så otroligt stark. en sådan fin vän och förebild!
Det blev en mysig fika på Waynes och en massa snack, konstant. Vi är bäst på att prata!

Puss på dig kära vän!

Oj vad hände med förra inlägget!
Hela 9 kommentarer och ingen av dem kände jag typ!
Oj va skoj! Hopaps ni nya läsare stannar kvar här på fianpians :)

Det är en sån tur att jag förmodligen har världens bästa vänner. Folk runt omkring mig som bryr sig och som backar upp en när man vill ramla bakåt. En vän som finns till hands när man orkar, men inte lägger sig i när man inte vill. Som bara kan sitta bredvid och inte göra något speciellt, bara lyssna och tänka. Skänka uppmuntande ord och blickar. Ibland undrar jag om jag verkligen är värd allt detta. Jag menar, det som jag gör är ju mitt "fel" och det är jag som tagit besluten, även om jag önskar att jag kanske innan det gått för långt insåg vad som höll på att hända.

Jag vill bara att mina vänner ska veta att jag inte är en bortskämd liten valp. Jag uppskattar er mest och jag önskar ibland att jag inte la så stor vikt vid vissa saker jag lägger min allra största del.

Jag vill att ni ska veta att ni betyder, glöm ej det!

Det finns väl få låtar eller musikstycken som kan få en att minnas, känns glädje, känna ilska så som soundtracks kan få en att göra.

Jag satt nu på morgonen och sökte runt på youtube efter just soundtracks och fann dessa. De behöver väl egentligen inte ha någon speciellt koppling till mitt forna liv, men jag valde i alla fall att lägga upp dessa:

Nu har jag plockat fram lite örongodis, eller vad är det Dessie brukar säga? ;) Några låtar så här på morgontimmarna när jag är ledig.

Idag kändes det utan tvekan som om jag råkade ut för alla surkart i hela hamnen! Verkligen att typ varenda en var grinig över antingen vouchers eller 40 kronor. Ibland förstår jag inte hur folk orkar fortsätta diskutera och vara griniga. Jag hoppas i alla fall att jag själv är en sådan som tar emot ett bud and sticks to it! Vafan har man att vinna på att klaga egentligen. nej det ska fåglarna veta, kommer du tillbaka inom två timmar så FÅR du en voucher på halva priset, du får inte cash tillbaka! Nejmen titta nu, nu sitter jag själv å klagar jue! Inte bra imte bra!

Idag i alla fall, så kom jag till jobbet ca en halvtimme för tidigt, men satte då igång med att dela ut tidningar till båtarna, alla SvD tog för en gångs skull slut, wohoo! Det räckte inte ens till alla gäster! Efter det satte jag igång med att göra sånna här senilskyltar för sopstationen. SOPOR, GARBAGE, MÜLL står det nu på ett antal lappar jag satt upp.

Förberedde lite inför skönsa söndagen och försökte rädda en Svenska Dagbladet-skylt som flög omkring och skapade oråd bland besökarna. Men nu ska det vara ordnat.

Dessutom hade jag inget pass inbokat förren på fredag denna vecka, men till min förtjusning fick jag ett pass imorn i alla fall, nämligen mitt älskade stängningspass, wohooo! 15:30-21:30 i caféet. Det brukar vara mäkta skoj å jag längtar redan.

Hämtade även hem min "ovärderliga" laddare från min kompis där jag råkat glömma den ;) Nu finns den i huset igen. Tyvärr eller vad man ska säga, dock.

Nu på kvällskvisten har jag som jag sa tidigare haft en filmkväll med Malinski och Lajnaja. Vi såg "Har du hört ryktet om Morgans" En lätt film som förmodligen är perfekt efter en lång jobbdag. Enkel att hänga med i och den får en 3a av 5. Klart sevärd och inte tråkig ;)

Nu är det snart dags att sova även om jag jobbar sent imorn, kan det ju vara skönt att sova ut lite på morgonen utan att slippa gå upp i ottan när väckarklockan ringer.

Sticker iväg på filmkväll med fina Linnea å hennes underbara mor Malinski :)

Pusshej sålänge!

Nu har jag pallrat mig upp ur sängen, sminkat upp mig lite och nu väntar alldeles strax frukosten. Känner mig faktiskt inte alls så trött och vädret ser ut att bli riktigt bra idag, lite kylslaget än dock, endast 16 grader. Men en varm grötportion ska sitta fint såhär på morgonkvisten.

Pusshej så länge!

Jag ska upp om knappt 6 timmar å jobba. Har det tunga passet imorn. Hamn 08-15. Kul som attan, men det är banne mig lite ansträngande ;)

Sov så gott kära vänner när det blir dags för det! :)