Heeeeeej!
Är ni kvaaaar?
Äntligen börjar internet samarbeta med mig igen! Ledsen för den sämsta updaten sedan Turkiet!

Allting och ingenting händer i mitt liv. Känns så sjukt annorlunda måste jag bara säga.
Apropå min rubrik, att gå mot strömmen. jag kom på det imorse. Måndagen (eller söndagskvällen) måste väl vara den typiska "uppfräschningsdagen" Typ duscha å tvätta innan starten på den nya veckan. Jag går mot strömmen, och gör det imorgon istället. Det gör inget att jag måste gå upp ca kvart i 5, för jag älskar känslan av att vara nyduschad och fräsch, å andra sidan, vem gör inte det? Hela dagen känns lite bättre från början då liksom.
Jag har försökt att vara smart nu såhär på kvällen och förberett mig inför morgondagens duschning, med att redan nu fixat iordning matlåda, mellis och bestick till imorn, så slipepr jag stå å greja med det klockan 5 minuter i "dags-att-gå-ut-till-bussen". Känns lite ansvarsfullt till och med.

Vad händer annars då? Jo jag jobbar på på SSF. Fick förlängd timanställning ca 4 eller 6 veckor till. Najs, eller vad? Från nu och två veckor fram ska jag göra mina "vanliga" sysslor på service-avdelningen. Fast sista veckan ska jag börja introduceras i den "riktiga" växeln, shopen och kundtjänst. Där jag ska jobba de resterande veckorna. Ska bli sjukt spännande. Jag blev en aning nervös när chefen kom i fredags eller när det var, när jag trodde att jag inte skulle jobba mer där, och sa: Sophia har du tid i ett par minuter (Jag tänkte; Hjälp vad har jag nu gjort??) Haha men samtalat mynnade ju ut bra!
Känns skönt att ha ett jobb, det är ju inkomst, något att göra, men dessutom också en fördel när man söker lägenhet.

Helgen tillbringade jag med vänner, vänner och vänner. Fikade med väääääärldsgoda cheescakemuffinsar i fredags, luffade i lördags och var på fotoutställning med Vida och fikade med Stina (som jag inte sett på sååååå länge) på söndagen. Det gäller liksom att ta vara på helgerna nu, när man jobbar heltid!

Jag måste bara säga. Jag känner mig helt annorlunda. jag kan komma på mig själv med att bara gå runt och le hela dagarna. Det kan framkalla något roliga situationer ombord på tunnelbanan på morgonen. Jag kan sitta å le, när någon får syn på att jag ler smittar det ofta av sig, vilket gör att jag börjar skratta, och inte ritkigt vet var jag ska ta vägen, blir lite jobbigt, fast jobbigt på ett rätt trevligt sätt om man säger så ;)
Livet känns på gång liksom. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag har aldrig käns såhär förr tror jag. Det här kan bli bra. Mitt liv alltså.